At this point in my life♥

Det är konstigt hur allt ter sig tillslut.
Så många olika slag man har i sitt hjärta som representerar olika människor, viktiga människor.. hårda viktiga slag som gör att man är den man är just nu.. just idag. 

En vänskap är så otroligt stor och vacker. den sätter sina spår och får en att granska sig själv väldigt hårt, negativt som possitivt. En vänskap så stor att man tillslut kan tänka och tala precis som den andra personen. Så vacker att man kan ha kommit så långt att man kan hitta samma själ i bådas kroppar.

Tänk vad man tar de hjärtslagen för givet och bara fortsätter på samma sätt, dag efter dag..  Jag har levt brevid mina vänners lycka och sorg, jag har skrattat och gråtit. Jag har älskat varje sekund.  och jag ångrar ingenting, för då skulle jag inte ha varit den jag är idag.
Jag kan ärligt säga att jag har det starkaste skyddsnätet som finns, och jag är väldigt stolt över de som fångar mig när jag faller, och jag vet att de känner samma sak.
Det är inte svårt att ha en vänskap med någon, det svåra är att vårda och respektera den.
När det är ett avstånd  kommer man till insikt om hur stor plats en människa kan ta i ens liv utan att man märker det, allting är som vanligt nu.. men inget är som förr.
Den vänskap vi har nu är precis likadan men jag kan inte känna på den, för de flesta är flera mil härifrån. Men den är fortfarande lika stark. Så tack mina vänner, för den tid som varit och den tid som kommer :) 


För att sammanfatta, ens vänner är väldigt många delar av sig själv.