...

Jag har många vänner runt om mig som fortfarande inte har styrka eller insikt att välja bort energi tjuvar. Jag ser nästan varje dag hur de låter dessa personer köra över dem totalt. Visst jag har också varit där och det tog mig många år att komma till den insikten att dessa personer enbart tar och tar och tar energi ifrån mig, och eftersom att jag är av den naturen att jag respekterar alla och vill alla väl, så är det lätt att bli utnyttjad. Men det fina med att växa upp är att nu, just nu är du ett val att inte låta dessa personer att ta din energi! Släpp dom fria, stå upp för dig själv och framför allt ge den respekten till dig själv. Om inte du respekterar dig själv,vem ska då göra det? Jag har en vän som nästan varje gång som han dricker alkohol får en sne tändning och får aggresiva utbrott mot okända personer som nekar honom, nästan alltid dörr vakter. Dessa utbrott skulle aldrig hända om han började stå upp för sig själv gentemot alla dessa människor som tar hans livs energi. När han väl börjar inse detta så kommer han att kunna ta itur med alla hans undertrycka känslor och aggresioner och befria sig själv. Jag tror på det fina och vackra i relationer till andra människor,men för att två personer ska kunna fördjupa sig i en relation, oavsett om det är vänskap eller kärlek så måste man älskar och respektera sig själv först. Och det en del personer kanske först av allt måste börja med, är att förlåta sig själv först. Och med det kommer hitta den sanna respekten till dig själv. Jonas gardell skriver: För allt du hatar hos dig själv-förlåt dig själv. För allt du älskar hos dig själv-förlåt dig själv. För allt du skäms över. För allt du är stolt över. För allt du vill dölja. För allt du vill visa upp. För allt som inte blev som det skulle. För allt du är. För allt du ville vara. Förlåt dig själv. <3

Färger.

Känns alltid lite Tomt mellan sommaren och hösten för mig. Visst är det vackert med hösten, och alla dess färgspel. De friska vindarna och de mörka kvällarna då man bara vill mysa in sig och tända många ljus och krypa upp i någons famn. Tror dock inte att det är denna famn som jag saknar, då du saknas mig konstant. Så är det nog mest tankeställaren att nu är detta år snart slut, och jag kan nästan alltid känna hur jag har växt lite i mina skor, och att jag känner mina hjärtslag starkare och starkare för varje år. Känner nog en sorg för sommarens heta sommar kvällar, och de tidlösa stunder som jag spenderat med mina nära, och med dig. Det är väl som dom säger att man ska minnas de stunder där man var lycklig och bevara dem i ens hjärta. Jag väntar fortfarande på min framtid, men för tillfället så stannar jag här i nuet och ser sakta men säkert hur sommaren övergår till en explosion av färger och luft.

Släpp in mig,eller släpp ut mig!

En kill kompis ringde mig igår, han har datat en tjej i några månader nu. Efter att vi snackat ett tag frågade jag den oundvikliga typiska frågan: är du kär i henne? Och han svarade efter lite betänketid: jag vet inte ännu, det jag vet är att hon får mig att skratta! Även fast hon inte är i närheten och det räcker just nu. Wow tänkte jag, tänk om tjejer hade den förmågan att stänga gav huvudet med alla dess, vart leder detta? Kan jag lita på honom? Ser jag honom i min framtid? Kommer han att såra mig? Tänk om man kunde stänga av lilla huvudet och bara känna, här och nu,i nuet. Jag har många gånger erfarat de positiva sidorna med att vara för mycket i mitt huvud, det har förmågan att lösa alla livets gåtor och kan tänka till världens ändå,men när det kommer till kärlek är den ofta ett hinder. Visst den kan rädda en ur väldigt osunda situationer men när det kommer till att verkligen vara i kärlekens tecken här och nu, så måste man stänga av lilla huvudet och enbart känna. Livet är för kort för att levas i huvudet, det var nog därför som man älskar med hjärtat och inte huvudet.

Hjärta.

Är det kärlek när man vågar lägga sitt hjärta i någon annans hand? Det sägs att riktig kärlek är för dom modiga, är man feg så kan man inte älska? Vad vet jag.. Jag har älskar och jag har förlorat, jag har lämnat och jag har blivit lämnad. För mig handlar inte kärlek om stolthet, för mig är att kunna visa sig svag det vackra i kärleken. I många relationer försigår det många strider och många kamper, men vad strider vi egentligen för? Varför vara med någon som man vill vinna över? För mig är inte det kärlek för mig är det en modig och en feg i en illusion av kärlek. Den sanna kärleken för mig är den som utmanar oss, får oss att se färger, förändrar oss, ger oss den där trygga grunden att stå på. Och har alltid respekt, kommunikation och ärlighet i grunden. En sann kärlek där man kan lägga sitt hjärta i någons hand och lita på att han omsorgsfullt beskyddar detta lilla hjärta. Och då har det varit värt alla gånger som detta lilla hjärta legat i någons hand som inte behandlat det med respekt, och man har bönat och bett att få tillbaka det i tid så att det fanns en chans att kunna laga det. Här är ett hjärta, det kanske är lite bukligt och fullt av igensydda sår, det kanske är ett lås här eller där och det kanske inte riktigt vågar slå i nuet ännu, men ändå här är ett hjärta, det har väntat på dig..

RSS 2.0