At this point in my life♥

Är det kärlek när man vågar lägga sitt hjärta i någon annans hand? Det sägs att riktig kärlek är för dom modiga, är man feg så kan man inte älska? Vad vet jag.. Jag har älskar och jag har förlorat, jag har lämnat och jag har blivit lämnad. För mig handlar inte kärlek om stolthet, för mig är att kunna visa sig svag det vackra i kärleken. I många relationer försigår det många strider och många kamper, men vad strider vi egentligen för? Varför vara med någon som man vill vinna över? För mig är inte det kärlek för mig är det en modig och en feg i en illusion av kärlek. Den sanna kärleken för mig är den som utmanar oss, får oss att se färger, förändrar oss, ger oss den där trygga grunden att stå på. Och har alltid respekt, kommunikation och ärlighet i grunden. En sann kärlek där man kan lägga sitt hjärta i någons hand och lita på att han omsorgsfullt beskyddar detta lilla hjärta. Och då har det varit värt alla gånger som detta lilla hjärta legat i någons hand som inte behandlat det med respekt, och man har bönat och bett att få tillbaka det i tid så att det fanns en chans att kunna laga det. Här är ett hjärta, det kanske är lite bukligt och fullt av igensydda sår, det kanske är ett lås här eller där och det kanske inte riktigt vågar slå i nuet ännu, men ändå här är ett hjärta, det har väntat på dig..