At this point in my life♥

En kill kompis ringde mig igår, han har datat en tjej i några månader nu. Efter att vi snackat ett tag frågade jag den oundvikliga typiska frågan: är du kär i henne? Och han svarade efter lite betänketid: jag vet inte ännu, det jag vet är att hon får mig att skratta! Även fast hon inte är i närheten och det räcker just nu. Wow tänkte jag, tänk om tjejer hade den förmågan att stänga gav huvudet med alla dess, vart leder detta? Kan jag lita på honom? Ser jag honom i min framtid? Kommer han att såra mig? Tänk om man kunde stänga av lilla huvudet och bara känna, här och nu,i nuet. Jag har många gånger erfarat de positiva sidorna med att vara för mycket i mitt huvud, det har förmågan att lösa alla livets gåtor och kan tänka till världens ändå,men när det kommer till kärlek är den ofta ett hinder. Visst den kan rädda en ur väldigt osunda situationer men när det kommer till att verkligen vara i kärlekens tecken här och nu, så måste man stänga av lilla huvudet och enbart känna. Livet är för kort för att levas i huvudet, det var nog därför som man älskar med hjärtat och inte huvudet.